Dag 7 – Min bästa vän.

Jag har många vänner som ligger som filtar runt mitt hjärta. Många "nära underbara vänner" så att säga. Alla vänner fyller olika funktioner i ens liv, vissa kanske man har roligast med ute på krogen, vissa kanske man ringer när man vill prata av sig och vissa kanske man hör av sig till bara ibland men de finns alltid där ändå.

En bästa vän är en person som alltid finns där för en, som en extrasyster eller en "helan" för en "halvan". Min sådan är Karin (surprise! ;P)

http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash2/hs469.ash2/74203_495728435940_710475940_7593235_412645_n.jpg

Karin och jag har samma humor, hon tycker till och med att jag är rolig! Det är kanske 1 av 100 som tycker att jag är rolig statistiskt sätt. Så det värmer när hon säger att jag är en av de roligaste människor hon känner. Det betyder ju att jag skänker henne glädje också! Hon är också rolig. Hon är BÄST på att härma olika dialekter och man har aldrig tråkigt när man är med henne. Bara att sitta och veva skeden i kaffet på ett café i tre timmar kan vara kul om man är med henne.

Som vän är hon en grymt bra lyssnare. Hon ser verkligen ut som att hon bryr sig när man börjar prata om någonting. Hon gör det också, det är jag säker på, bryr sig alltså. För hon är en så godhjärtad och förstående person, medlidande är en av hennes starkaste attribut. Hon är rättvis och står på sig, en riktig kvinnokämpe som aldrig låter någon bestämma över henne. Blir hon orättvist behandlad säger hon till, vilket jag tycker är enormt starkt för jag är dålig på det själv. En gång när vi åkte buss och busschauffören körde 100 på en 30väg i snöstorm och alla var livrädda gick hon fram och sa till honom "kör lite saktare nästa gång hörrödu!" Jag skulle aldrig våga säga någonting sådant, det var ju en manlig besserwisserchaufför! Jag var så stolt över henne då.

Karin är en glad människa med en otroligt len och mild röst. Inte bara en vacker sångröst alltså utan det är mysigt att prata med henne för hon pratar med en så fin stämma! Det är lugnande. Vi skrattar mycket tillsammans. Ofta när hon har ont i huvudet så har jag också det, redan innan vi ses. Det är konstigt, men vi känner av varandra rätt bra.

Hon är den jag träffar mest, mycket på grund av musiken för den går före allt annat i mitt liv. Vi har ju faktiskt inte bara en underbar vänskap utan även musiken ihop. Ingen annan jag känner funkar så bra med mig musikaliskt. Man kunde inte drömma om att ha en bättre musikalisk partner, vi är perfekta för varandra musikaliskt! Vi skriver allting tillsammans, både musiken och texterna, vi har aldrig bråkat. På flera år, aldrig är det någon som blivit sur på någonting som den andra kommit på eller ändrat i vår musik. Det har alltid blivit så klockrent bara. Som att fylla i varandras meningar. Vi skapar musik på ett så otroligt lätt och smärtfritt sätt tillsammans. Det är jag väldigt glad för. Jag är så jävla glad att vi BÅDE är bästa vänner och "kollegor" musikaliskt tillsammans, två stora pusselbitar som passar så himla bra ihop och gör mitt liv så rikt som det faktiskt är.

Karin är en sådan vän som man kommer att ha resten av livet. Vare sig vi skulle ha musiken som gemensamt intresse eller ej så skulle vi ändå vara bästa vänner för vi fungerar så otroligt bra ihop, vi skrattar åt samma saker, gråter åt samma saker och har en otrolig livsglädje, vi lever båda efter måttot att "man lever bara det här livet en gång så lev så mycket som det går". Vi är båda livsnjutare, impulsiva och spontana.




1 Madeleine:

skriven

Aawh, vilket otroligt fint inlägg! Jag var så arg när jag klickade in hit (http://www.dn.se/nyheter/varlden/gayaktivist-mordad-i-uganda), men nu känns världens genast lite bättre igen. Det finns väl hopp för mänskligheten också. Du är så himla bra Charlotte, och i detta fall även Karin. :)



Din blogg har hjälpt mig jättemycket med att acceptera mig själv och våga vara öppen med min läggning. Jag hoppas att du aldrig någonsin slutar blogga och det snart kommer ett nytt kapitel av din novell, du är helt awesome!

2 charlotte svarar:

skriven

jag läste det där, fy fan vad vidrigt! jag hatar att världen ser ut som den gör. folk behöver verkligen utbildas så mycket mer.

3 azra:

skriven

såg en musikal för ett par år sen, och ung som man var insåg jag inte tyngden av homosexualitet, utan för något år sen, när jag av en slump hittade denna musikal inspelat, förstod meningen, och satt och grät. Tycker den är helt fantastisk, den heter gay camp, och första delen kan man se: http://www.youtube.com/watch?v=Htas2OI-O6w

och sedan klicka vidare från del till del, något du kanske kunde tipsa om i din grymma blogg? :D

4 karin:

skriven

åh charlotte. satt med tårar i ögonen hela tiden. fyfan vad fin du är! är så överlycklig att du är min vän och står ut med mig och mina små egenheter.

du är helt klart bäst. skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dig. saknar dig så fort vi har vinkat adjö till varandra, och blir alltid lika glad att se dig. med dig vid min sida är jag den rikaste människan i världen :)



vi ses imorgon! <3

Kommentera här:

Lämna personangrepp och andra otrevligheter där de hör hemma: i en förpestad hjärna. Här finns plats för läsarfrågor, ris och ros som rör bloggen och andra trevligheter. Har du en hemlig fråga eller vill komma i kontakt med mig kan du istället maila på: varalesbisk@gmail.com