Kär i sin kompis

Anonym frågar:
 
Hej!

Jag har ett stort problem!

Jag har en pojkvän just nu men jag är mer lagd åt tjejer. Han har av någon anledning blivit ett undantag. Jag älskar honom (tror jag) men jag tror att jag har fått väldigt starka känslor för en tjejkompis till mig. Jag känner mig väldigt splittrad. Jag vill ju vara med en tjej men jag tror inte att jag vill lämna honom. Iallafall inte som det ser ut nu.

Tjejen är straight vad jag tror iallafall men hon "spelar över" när vi träffas och jag bara älskar hennes leende och blickar mot mig. Hur ska jag ta reda på hennes läggning utan att förstöra vänskapen?

För om jag visar intresse eller frågar om hennes läggning så kan jag ju skrämma henne om hon är straight. HJÄLP!
 
Charlotte svarar:
Jag brukar säga att man kan, istället för att fråga rakt ut om hennes läggning, prata om någonting gayrelaterat och se hur hon reagerar. Typ, "åh jag skulle vilja gå på pride nästa år, det vore askul!" eller se på någon film med gaytema tillsammans, typ Circumstance eller Lost And Delirious. Så kan du se hur hon reagerar litegrann. Typ... om det skulle vara "eeh vad fan ser vi på HAHAAH" eller "fan vilken bra film" eller "jaha, gillar du tjejer? jag med!" eller ja... man kan ju få en och annan kommentar. Annars kan du ju fråga om hon vill hänga med ut på krogen, så kan ni gå till nån lesbisk klubb? Om ni är över arton, vill säga ;)
 
Att vara kär i sin kompis, som ofta brukar vara straight också, verkar vara rätt vanligt. Det trodde inte jag förut. Jag har förut trott att man som lesbisk kände av om en tjej var straight och enligt "naturlagen" inte tände på den personen då, typ på samma sätt som man inte tänder på killar. För så är det för mig. Men det är ju rätt egocentriskt av mig att ha tänkt så, klart alla fungerar olika! Jag trodde helt enkelt att det var så det var för alla eftersom jag själv kände så... Baam!
 
Men eftersom jag får många frågor från er bloggläsare om vad man skall göra när man blir kär i en kompis så kanske ni kan skriva kommentarer här och hjälpa "Anonym"? Ni som faktiskt "kommit ur" en liknande situation. Jag har aldrig själv varit kär i en kompis. Men jag hoppas att mina råd kanske hjälpte något iallafall :)
 
 
1 Anonym:

skriven

Åh vad skönt att läsa om någon i typ samma situation som en själv :)
Om någon har några tips på hur man ska hantera det om man vet att kompisen är både straight och en liiten aning homofobisk, så skriv gärna :)

2 Anonym:

skriven

TAck för ditt svar.. Ja, ni bloggläsare får gärna komma med tips..

Jag får en sån underbar känsla när jag tänker på den här tjejen. Jag vill bara släppa allt och få vara med henne. Iallafall för en liten stund.

3 Engan:

skriven

Jag var kär i en kompis för ett tag sen och tyckte det var hur jobbigt som helst, men jag insåg att jag inte kunde gå och fundera hela livet på om jag kunde ha en chans eller inte, så jag bestämde mig för att tala om hur jag kände.

Så jag ringde henne en kväll efter att vi varit ute på krogen. Jag hade lite alkohol i kroppen som jag nog har att tacka för att jag faktiskt vågade, men jag var ändå helt klar i huvudet. Vi pratade rätt länge och hon sa att hon misstänkt att jag hade känslor för henne ett tag, men hon visste att jag gillade tjejer redan från början iofs. Vår vänskap förändrades inte och i efterhand var jag så oerhört lättad att jag fått det ur mig. Jag kunde inte få henne, men hon visste hur jag kände och jag visste att jag gjort vad jag kunnat. Efter det var det lättare att komma över henne också. :)

4 En till som är tokkär i sin kompis...:

skriven

Tack Engan! Jag har också funderat och velat hur jag ska göra med min tjejkompis som jag är tokförälskad i... Jag hade nog bestämt mig för att inte säga något men kanske är det det enda sättet att komma över henne... Jag har man och barn så situationen är väldigt jobbig. Men jag vet iaf att jag nu vill leva tillsammans med en kvinna ist. Dock kommer det nog inte bli henne som jag är kär i för hon har också man och barn och är nog inte beredd att lämna allt det... Jag vet inte ens om hon tänkt på mig på det sättet som jag har på henne. Men det skulle vara så skönt att bara få det ur mig!! Det är jobbigt att vara med henne då det enda jag vill är att ta på henne och kyssa henne! Hoppas det är fler som kommenterar och berättar sin historia! Så spännande att höra hur det gått för andra i liknade situation.

5 Anonym:

skriven

Jag förstår precis hur du känner. Den första jag blev kär i var en av mina bästa vänner. Jag berättade aldrig något för henne och det är jag glad för idag. Vi har nästan ingen kontakt längre och tack vare det kom jag över henne. För mig fanns det bara ett sätt att komma över henne och det var att sluta träffa henne, men det är ju inte särskilt roligt om det gäller en så bra kompis. Jag har nästan bara fått känslor för straighta tjejer och det känns ju helt hopplöst. En period började jag till och med gilla min bästa vän, men som tur var gick det över ganska fort! Så det kan ju vara lika dant för dig, att det går över :)

6 Anonym:

skriven

Tack för alla svar :)

Mina känslor för henne är kvar men det visade sig att hon har känslor för mig men hon inte vågar berätta för någon om sin läggning :(

7 P:

skriven

Tänkte bara skriva några rader, har varit med om något liknande. Lärde känna en tjej genom gemensamma kompisar etc. vi började hänga då och då - grejen var att hon bor i en annan stan ett par timmar bort, men gillade att besöka kompisar i just den här staden ganska ofta för typ ett år sen - no big surprise ville jag ju åka dit för att hänga med henne också. Iaf vi hamnade på en teater en gång och under den började jag förstå att hon stötte på mig typ hålla handen och luta mot huvudet - grejen (brukar inte förstå när tjejer stöter på mig - en annan story), iaf jo men jag gillade ju henne tillbaka så vi drog hem till henne och såg på film och höll om varandra liksom, väldigt oskyldigt och mysigt liksom. Sov över för jag skulle åka hem samma dag, dock var det väldigt "eeh vad hände igår, vad händer nu" stämning i luften dagen efter. Men jag åkte hem. När jag kom hem berättade jag för en kompis och hon tyckte att jag skulle typ träffa henne igen känna hur det känns och berätta vad jag kände om det kändes rätt då. Vi sågs iaf över en fika, (mitt hjärta slog så jäkla hårt och man kände sig sådär yr), kunde nästan inte få i mig något på själva fikan för att jag var så nervös. Det slutade iaf med att jag inte berättade något då heller, och sen hände typ samma sak igen, vi sågs och det måste ha varit i......humm...februari kanske? Men jag vågade inte säga något. Men åkte iväg på en inplanerad resa med min bästavän och fick smälta saker och fundera. När jag kom hem och ett par veckor efter det (några dagar efter min födelsedag) såg jag på fb att hon hade ett förhållande med en annan brud - misstänker att de måste ha pågått typ samtidigt (tänker att man inte gör det officiellt så tätt inpå annars?), men iaf så bor de i samma stad, och kanske hon som jag var kär i vägde för och nackdelar och tänkte "ja men vi bor iaf i samma stad, det är skönt, palla distansförhållande" jag vet inte. Men självklart har jag ältat, men har kommit underfull med att det finns fler där ute någonstans och att jag är awesome som ens vågad låta mig själv bli kär igen och att poängtera att man är värd ett bra förhållande. Det i kombo med att vi inte har någon kontakt längre (tror vi skulle hälsa och så om vi sågs i andra sammanhang, men jag har ingen "skyldighet" att höra av mig när jag besöker den här stan och säga "ska vi ses?" - har jag nog kommit över den tjejen.

Om någon har kommentarer på det här får man gärna skriva, och jäkligt bra blogg det här.

8 Anonym:

skriven

Men kändes det ändå inte lite bra att hon faktiskt gillar dig!! Då är det ju hoppet ute! Hon kommer säkert att mogna med tiden och är det så att hon verkligen vill vara med dig så kommer hon tillslut inte längre alls bry sig om vad andra tycker! Så är det iaf för mig. (det är jag som skrivit tidigare under signaturen "en till som e tokkär i sin kompis")jag har alltid varit en sån som bryr mig om vad andra tycker å tänker men skulle hon vilja ha mig så skulle jag skita i allt annat och stolt hålla henne i handen och grovhångla på stan! Jag skulle vara så stolt att hon, den här helt fantastiska tjejen är bara min och älskar mig tillbaka! Idag träffade jag henne och jag var så jävla sugen på att berätta men jag vågade verkligen inte! Kanske känner man när det är rätt tillfälle att berätta, jag vet inte... Hur berättade du å vad svarade hon???

9 Anonym:

skriven

Hoppet INTE ute skulle det ju stå;)

10 Anonym:

skriven

Jag började bara vardagsprata och så slängde jag in lite komplimanger till henne då och då. Men sen så "skojade" jag och sa att vi funkar så bra ihop så att vi vore perfekt som par. Hon svarade då seriöst att: "Ja, verkligen. Om jag bara vågade berätta för andra att jag faktiskt har känslor för dig, du är ju tjej och det gör det svårt att berätta. Min familj accepterar förmodligen inte det och jag vill inte att dom ska börja hata mig. Jag är ledsen men min rädsla tar över. Men du ska veta att jag älskar dig så otroligt mycket".

Ungefär så sa hon.. Och så fick jag en puss och en kram :)

Det är jobbigt men jag är iallafall glad över att hon har känslor för mig också. Tyvärr kommer vi få leva olyckligt kära en tid framöver men jag förstår och accepterar hennes rädsla.




----
Lycka till med din kärlek.. Kram på dig

Kommentera här:

Lämna personangrepp och andra otrevligheter där de hör hemma: i en förpestad hjärna. Här finns plats för läsarfrågor, ris och ros som rör bloggen och andra trevligheter. Har du en hemlig fråga eller vill komma i kontakt med mig kan du istället maila på: varalesbisk@gmail.com