Att känna efter

Undrar hur bra det är egentligen att sitta och känna efter hur man mår hela tiden. Jag har bara suttit och legat och ätit och känt denna vecka. Jag känner till och med att jag har mensvärk redan nu, i vanliga fall får jag det dagen innan, vilket är om fyra dagar. Den här halvsmärtan jag har nu brukar jag inte ens känna i vanliga fall för att jag är så stressad och igång med en massa saker. Men nu blir allting så jäkla mycket förstärkt.

Idag skall jag iallafall skriva på boken jag håller på med. Inte senaste novellen på bloggen utan en bok om "lesbisk"-temat som jag hoppas kommer bli bra :)

Ikväll har jag massor att fixa med inför imorgon med lägenheten osv, som jag inte hunnit tidigare. Skall försöka hinna förbi Palmis releasefest för magasinet "Stök" som hon är med och driver också :)

Jobbig period

Denna vecka har varit väldigt jobbig. Det känns ändå som att jag kommer må bättre snart. Hoppas verkligen det!

Assa och dissa

Jag läser en bok om hur man kan ta sig ur jobbiga situationer när jag ligger i värmerummet på ätkliniken. Tydligen är det bra att kunna välja om man skall "assa" eller "dissa" olika händelser, beroende på om de är härliga eller jobbiga.

Assa står för associera, förstärka känslan och spara stunden i hjärnan. Så här skall specifikt JAG göra för att assa en händelse:

- fokusera (blicken så kommer allt med), förstärk användningen av alla sinnen, musik+visuellt+känslan av en varm tekopp eller filt eller sprucken vägg eller knastrigt grus under fötterna. Förstärk alla känslor. Hur känns det du står på, rör osv.
-stanna upp och ta några djupa andetag
- rör snabbt fingertopparna mot varann och skrynkla ihop ansiktet till ett galet leende.

Dissa är inte "dissa" som det negativa slangordet utan "dissociera", se hänselser från ett annat perspektiv, man är inte "ett" med känslan och händelsen utan tvärtom, ser sig själv bredvid, som åskådare.

Jag har mycket svårare att dissa, men så här tror jag att jag skulle kunna göra:

- tänk på någonting annat, vet att de jobbiga känslorna är där och känn dem, men låt dem vara ifred där de är inuti dig medan du gör det andra du gör och tänker det andra du tänker.
- för att skratta åt jobbiga upplevelser måste jag vara ett med min förtvivlade känsla så pass att jag gråter och lever ut känslan fullständigt, se mig själv och situationen utifrån, från ett fågelperspektiv t.ex. och sedan skratta för att jag är så ynklig. Typ som bilden från när ja e liten å mamma gapskrattar å jag störtgråter bredvid varann. Den ynkligheten jag kände där.
- från utsidan skall jag betrakta mig som om jag var värd all kärlek, att jag är min egen bästa vän, men man betraktar mig från ett annat perspektiv.

Som ni ser så fattar jag inte riktigt "dissa"-grejen. Jag är så uppslukad av mina känslor och tankar, grottar ofta ner mig liksom.

Vad gör NI för att dissa er från en jobbig känsla eller händelse?