Ätstörningens gång

Fråga:
Började en ny behandling för ett tag sedan och ÄNTLIGEN verkar det där otroligt omöjliga lite mindre omöjligt! Vill hela tiden gå tillbaka till destruktiviteten, tänker sjuka tankar som att jg saknar att kräkas, men när jag tar ett steg tillbaka förstår jag att det inte är något att gå tillbaks till. 
Mitt beteende har blivit avsevärt bättre, men alla tankar och spreciellt kroppsuppfattning tar kol på mig. Hur var det för dig i början? Var det svårt att göra rätt pga kroppspaniken? Hade du mycket sådan och när började det lugna ner sig? Jobbade du med de ätstörning tankarna eller försvann de mer och mer ju mer du gick emot dem?
 
Charlotte svarar:
Jag hade varit sjuk sedan jag var 14 så det var 11 år i sjukdom när jag äntligen bestämde mig för att söka hjälp. Därför var det som att någonting verkligen var switchat i mitt huvud. Jag hade verkligen bestämt mig att NU RÄCKER DET. Så det var inte svårt att göra rätt. Jag kämpade en del med kroppspaniken i början men efter några månader, kanske ett halvår, på ätkliniken så förändrade jag mina tankar genom alla dagliga samtal. Jag ser inte min kropp på samma sätt som förut nu, det är inget objekt, det är en del av mig och jag känner mig fin. :) 
Jag jobbade mycket med mig själv och mina tankar och tror jag hade två etapper av jobbighet. Först ett halvår då det var hemskt men sedan var det som att någonting släppte och jag mådde så himla bra. Sedan hade jag en till svacka typ tre månader senare, men det gick också över. Lite som smärta som går i vågor. :) 
 
LYCKA TILL! <3 
1 Sofia Kihlström:

skriven

Tack för svaret! ❤️

Kommentera här:

Lämna personangrepp och andra otrevligheter där de hör hemma: i en förpestad hjärna. Här finns plats för läsarfrågor, ris och ros som rör bloggen och andra trevligheter. Har du en hemlig fråga eller vill komma i kontakt med mig kan du istället maila på: varalesbisk@gmail.com